Fredrik Wester

När jag på vinst och förlust frågade Fredrik Wester om han hade någon Amiga-bakgrund visste jag inte alls vad jag kunde förvänta mig för svar – det står ju i stort sett ingenstans på nätet någonting om detta. Det enda historiska som står att finna är hans handel med importerade Super Mario 3-spel samt såklart hans inblandning i Mutant: Undergångens Arvtagare som ju jag och Orvar Säfström stötte på när vi gjorde research kring boken om Äventyrsspel.

Fredrik trodde länge att hans mor skulle ha kvar det brev han fick från Nintendo i vilket de bad honom att sluta sälja importerade spel, men tyvärr gick vi bet – det är nog förlorat för alltid. Åtminstone hann vi inte med att få med det i boken.

Jag vill lyfta fram två riktigt roliga saker som framkom i min intervju med Fredrik. Det första är att han faktiskt funderade på att köpa rättigheterna till Cinemawares produktkatalog, vilket jag inte hade en aning om. Jag kan nästan tycka att det är riktigt synd att han inte tog chansen – han är ju ändå ett stort, stort, fan – men å andra sidan är det kanske bättre att låta bli just av den anledningen. Och hans värld såg som sagt ganska annorlunda ut just vid det tillfället. Chansen är kanske inte förbi, vem vet?

Det andra är att han älskar David Joiners ”The FaeryTale Adventure” lika mycket som jag gör. Tack vare att han tillskriver spelet en så stor betydelse för hans rollspelsintresse kunde jag utan dåligt samvete smälla upp en skärmdump av spelet på en helsida, vilket blev sjukt snyggt.

Jag satt länge och funderade på vilken bild jag skulle använda innan jag bestämde mig för en enkel skärmdump från allra första början av spelet när du precis lämnat Tambry bakom dig med Julian, den äldste brodern.

Fredrik WesterNär det var dags för fotografering hade Fredrik just gett sig av på en månadslång semester och vi fick hade fått problem att hålla tidplanen om vi skulle invänta hans återresa till Sverige. Vi fick därför en del färdiga bilder som en fotograf tagit vid ett annat tillfälle, bland annat en pressbild på vilken han sitter i en grå stol framför ett antal militärer.

Jag gillade inte riktigt dessa militärer, de passar inte in i sammanhanget, och frågade om det verkligen inte fanns något annat. Fotografen erbjöd sig då att sudda bort bakgrunden och lägga till en annan mer sober sådan.

Jag undrade om det verkligen kunde blir bra men lät honom försöka – och det blev utmärkt!