Förord

Precis som i förordsuppslaget till Generation 64 så presenterar jag här en bild på en glad blond pojke med dator. Rätt många tror att bilderna föreställer mig och jag måste väl erkänna att det faktiskt är just den känsla jag vill ge – men några sådana bilder existerar dessvärre inte.

Istället är det faktiskt min son på båda bilderna. Den första bilden (i Generation 64) kom till av en slump – jag väckte honom och satte en C64 i famnen på honom och tog några bilder på vinst och förlust. En av dem blev så himla bra att vi till och med skapade omslaget utifrån fotografiet.

Det ställde tyvärr krav på uppföljaren Generation 500 då jag bestämt mig för att den formmässigt ska påminna om föregångaren så långt det är möjligt. Alltså var jag tvungen att ta en liknande bild på honom med en Amiga. Själva datorn Amiga 500 är ganska ful jämfört med en Commodore 64 – och jag äger ett par stycken boxar i ganska fint skick så det blev därför enklare att låta honom posera med lådan än med datorn.

Min son var inte alls intresserad av att agera fotomodell. Jag har en ok kamera men är ganska dålig fotograf. Jag inväntade solljuset på exakt det ställe jag ville ha det och hade bara cirka tio minuter på mig innan scenen skulle vara förstörd av skuggan. Han var motsträvig, ville inte le och var i allmänhet ovillig att hjälpa till – och vem kan klandra honom?

Numera är han dock glad att det blev av – att han fick agera huvudperson i ännu en bok han numera kan hitta på stadsbiblioteket!